Camilla i tomteluva. Foto.
Foto: Peder Björling.

Camilla Bohm Coleman

Det började år 2013. Jag arbetade som föreningsutvecklare på ett studieförbund. Då fick jag som kuddar under fötterna och pirr i benen. Jag brukar kalla det för champagnebubblor. Sedan försvann de. Men år 2016 dök de upp på nytt. Då darrade benen något alldeles och pirret hade gått längre upp i kroppen.

Jag diagnostiserades så småningom med en sjukdom som heter NMO-spektrumtillstånd (Neuromyelitis optica). Det finns inget botemedel för den. Men nu går jag med kryckor eller rollator.

Vad betyder Neuro för dig?

Jag tycker det är viktigt att vara med i en organisation som Neuro, så man vet att man inte är ensam. Det är toppen att kunna göra trevliga saker tillsammans med andra som gått igenom samma sak som jag. Vi kan ta en fika tillsammans, åka på kryssning, vattenträna och vara med på konferenser.

Om du fick önska dig något inom neurologins område, vad skulle du önska dig?

Jag skulle önska att mer pengar satsas på medicinsk forskning som resulterar i bättre läkemedel.

Vi använder cookies för att ge dig en optimal användarupplevelse. Genom att fortsätta använda vår webbplats accepterar du att cookies används. Läs mer i vår integritetspolicy: neuro.se/integritet