Gravid med MS

Det är 28 år sedan min graviditet, och jag hade inte fått ms-diagnosen än. Symptom hade jag dock haft, mer eller mindre diffusa, i flera år. Det jag minns är att jag mådde mycket bättre under graviditeten, förutom att jag hade svår foglossning. Även efter förlossningen mådde jag bra. Jag ammade i nästan två år och först därefter kom nästa skov. Jag tror inte att det berodde på att graviditet- och amningsperioden var över, utan pga andra stora förändringar: Jag återgick i arbete, fick diskbråck och separerade från dotterns pappa. Först när dottern var 5 år, fick jag diagnosen, som kom som en lättnad efter många års sökande. Dessutom kom de första bromsmedicinerna ungefär samtidigt, vilket gav lite hopp!

Jag hade tuffa graviditeter med 7 mån illamående på båda. Men hade turen efter förlossningen, att min läkare sjukskrev mig så att pappan kunde ta ut föräldrapenning de tre första månaderna. Det känns inte som något som skulle kunna hända med dagens försäkringskassa..

Jag är gravid nu och mår bra i min sjukdom men mår dåligt över min graviditet. Jag är rädd för hur det ska gå, rädd för förlossningen, rädd för hur jag ska orka med nu och sedan. Ledsen över att jag inte är så glad som jag upplever att man ska vara. Rädd för reaktioner från omgivningen om/när jag berättar, rädd för oförstående reaktioner över att jag inte är överlycklig. Osäker på om det är fel beslut att behålla barnet, osäker på om det är fel beslut att avsluta graviditeten. Närmar mig deadline för att få besluta om det själv. Jag har en virrig barnmorska som verkar ha för mycket att göra samtidigt. Jag känner ingen annan som jag har följt genom en graviditet, varken med eller utan ms. Rädd för bakslag från ms om jag behåller barnet. Hur blir det denna gång, permanent bakslag eller temporärt? Oro för att inte kunna vila ikapp när barnet finns. Oro för hur det påverkar min relation till min parter. Skuldkänslor gentemot de som försöker och försöker och ändå inte blir gravida. Finns det någon som har känt som jag eller är jag lika ensam som jag tror? Kramar till alla.

Undrar om det är någon som kan få ” krampkänning” o lite andnöd vid vissa tillfällen ni sprutar er med Copaxone 40 mg ? Känningen varar ca 3-5 minuter o jag blir röd i ansikte o trång i halsen?

@Kim Hej! Jag ber om ursäkt för att mitt svar dröjde. Har haft en hel del krångel med den här sidan. Men nu verkar det i alla fall fungera!

Jag förstår att du har är många tankar och funderingar på hur allt kommer att gå. Men har du någon att prata med? Har du någon MS-sjuksköterska? Eller har du möjlighet att prata med en kurator eller psykolog? Hör annars med din barnmorska. Det är viktigt att du är öppen med din MS till vården så att du kan få rätt hjälp.
När jag väntade Grim pratade jag med min barnmorska och fick träffa en läkare som remitterade mig till Specialistmödravården. För läkaren på Specialistmödravården berättade jag om att jag lider av muskelfatigue (blir trött i musklerna och det påverkar även balansen). Så vi kom överens om att jag fick göra kejsarsnitt.

Hoppas det löser sig. Annars finns jag här om det skulle komma upp en fråga! Ha det bra!

Massor med kramar, Irene

Senast redigerad 21 februari 2020

@Gittan46

Hej!

Jag har tyvärr ingen erfarenhet av Copaxone och dess biverkningar. Men jag har startat en tråd som handlar om biverkningar och erfarenheter av bromsmedicin och annan medicin, där kan du diskutera mer för den här tråden handlar om MS och graviditet. Du kan annars vända dig till din neurolog!