Neurogent påverkad blåsa vid neurologisk diagnos

Personliga reflektioner av Unn Forsberg, medlem i Neuro Linköping, efter Maria Bergstens föreläsning på Neuro Linköpings medlemsmöte 2019-09-26.

Den mycket intressanta föreläsningen inleddes med en genomgång av grundläggande anatomi, med vissa detaljer som gjorde åtminstone mig både förvånad och lite avundsjuk. Det visar sig nämligen att män de lyckostarna har två slutmuskler som stänger till deras blåsa medan vi kvinnor får nöja oss med en, som ju dessutom riskerar att skadas vid förlossning. Mycket orättvist, anser jag, det är väl vi som hade behövt ha en extra som hade kunnat kompensera för de skador som barnets huvud gör på bäckenbotten vid förlossningen.

Den duktiga föreläsaren Maria Bergsten hade döpt sin föreläsning till "ta tillbaka kontrollen!” och det fick vi lära oss ordentligt.

Problemen med neurologiska skador är att det bildas störningar i signalerna mellan blåsan och tarmen och hjärnan. När blåsan och tarmen signalerar att det är dags för tömning är dessa svåra att uppfatta, och signalerna tillbaka om att öppna eller stänga slutmuskeln kan vara för svaga.

Urinblåsan är en enda muskel som ska krama ihop sig vid tömning och slutmuskeln ska hålla emot trycket när vi inte har möjlighet att kissa. Det är komplicerade signaler som krävs vid tömning av blåsan - en signal till blåsan att krama ihop sig allt den orkar, och en annan signal till slutmuskeln att slappna av. En liten störning i signalutbytet kan leda till olika typer av problem med blåsan.

Ryggmärgsskadade kan ha brott på själva nerverna som saboterar kommunikationen. MS-sjuka kan få plack på nerverna som leder till samma sak. Även Parkinsondrabbade och personer med neuromuskulära sjukdomar kan drabbas. Tyvärr är det sällan man pratar med sin neurolog om hur tarmen och blåsan fungerar, trots att neurologerna känner till problemen som kan uppstå. Eftersom ämnet är så svårt att prata om, kan det också bli väldigt "dåliga" frågor som "Hur funkar magen?” Hur svarar man på det? Det är viktigt att ta upp problemen med sin läkare, f ör det finns både hjälp att få och kunskap att ta till sig så man själv kan vidta åtgärder.
Problem med blåsan är oftast något eller några av följande;

A:
Blåsan tömmer inte helt tomt när man kissar utan urin blir kvar i blåsan. En urinblåsa kan normalt rymma 4-5 dl urin och man blir normalt kissnödig när det är 2 dl. En frisk person kan hålla sig i ca 4h mellan toabesöken.

Det är inte farligt i sig om det är urin kvar i blåsan, men det förkortar ju tiden till nästa toabesök på ett onödigt sätt. För att ta reda på om blåsan tömmer tomt, måste man använda en slags röntgenapparat som kallas "bladder scanner” och som funkar som ultraljud. Om man beslutar att göra en utredning av urinproblemen, kan det ingå ett besök hos en uroterapeut som kan allt som är värt att kunna om blåsan. Då får man gå på toa och tömma blåsan efter bästa förmåga, och sen ser bladder scannern om det finns urin kvar, och hur mycket. För att undvika att ha urin kvar i blåsan kan man tömma blåsan fullständigt med kateter.

De flesta känner ju till "kvarkatetern” som används vid operationer och som har en liten ballong som gör att den inte ramlar ut, utan stannar kvar tills dess att man aktivt tar bort den när den inte behövs längre. Men det finns även engångskatetrar, som man drar ut direkt efter användning och som man själv kan använda för att tömma blåsan fullständigt. Man får hjälp av uroterapeuten som visar hur man gör.

 

Maria, som jobbar för företaget Wellspect, där man tillverkar engångskatetrar, hade med sig några demonstrationsexemplar. Deras produkt är som ett smalt plaströr i en engångs- förpackning. Man kramar först förpackningen för att sprida ut en gel på plaströret, så att det ska glida in lätt utan att irritera slemhinnorna i urinröret. Eftersom gelen blir "snorhal” finns det ett litet handtag att hålla i. Så man kan styra röret utan att tappa greppet.

Enligt Maria går det att använda katetrarna även med dålig handfunktion i en eller båda händerna. Jag testade att öppna förpackningen med min enda hand för att sanningsenligt kunna berätta om förpackningen. Ganska annars ofta är ett elände för oss enhänta. Det går utmärkt att öppna med en hand, och katetern var lätt att pilla ur omslagspapperet. Att lyckas pilla in den dit den ska, tror jag dock är lite svårare, men även herrar kan fixa det med en hand, även om deras urinrör av uppenbara orsaker är längre än kvinnas.

Maria berättade också att katetrar räknas som hjälpmedel, och är helt gratis för den som behöver det. Det är inte ovanligt att patienter har en liten bunt hemma att använda i vissa särskilda fall, som t.ex. när de ska på släktbesök till sommarstugan med utedass och inte vill snubbla runt bland krocketkulorna i mörkret, eller när de ska på en lång utflykt.

Det finns också möjlighet att koppla en slang till katetern och låta urinen gå genom den till toaletten om det är omöjligt att använda toan på annat sätt. Vi vet ju hur ont det kan vara om handikapptoaletter. Det finns tydligen en app man kan ha i sin smartphone som visar närmaste toalett. Maria lovade att skicka information om vad den heter, och så fort vi fått veta det, kan vi lägga ut informationen på vår utmärkta hemsida. Den som inte har någon dator, kan i så fall ringa till någon i styrelsen och fråga om appen.
(Anmärkn: Sök på Toilet Finder i App Store)

B:
Överaktiv blåsa kan också vara ett stort problem. Då signalerar blåsan att det är dags för tömning redan när det är 1 dl urin i blåsan mot normalt när det är 2 dl. Detta kan leda till att man ständigt måste gå på toa, och förstör effektivt nattsömnen. Här finns dels medel man kan ta som lugnar blåsan, och i särskilt svåra fall, kan man få botox i blåsan, som lugnar ner den drastiskt. Om man får botox, behöver man lära sig att själv tömma blåsan med hjälp av engångskatetrar, och då måste man komma ihåg att tömma den med regelbundna intervaller.

C:
Blåsan läcker urin i större eller mindre mängder. Här får man använda inkontinensskydd som finns i många olika varianter. Oftast gör man misstaget att använda för stora blöjor som är obekväma och knöliga. De flesta behöver inte så stora, utan klarar sig bra med de små trosskydden som bara är några mm tjocka och varken syns eller känns.

Ganska ofta kan man få använda flera olika metoder för att få bukt med problemen.

Det finns också en annan form av kateter, där man gör ett snitt rätt in i urinblåsan från magen och leder ut urinen därifrån genom en kvarliggande kateter. Det är en procedur som är betydligt enklare än den låter och som ofta upplevs som en lättnad av patienten. Själva såret läks väldigt tätt.


En uppmaning från Maria var att sluta skämmas! Bortåt 80 % av alla med neurologisk skada eller sjukdom har någon form av problem med blåsan.