Västra Skåne våren och sommaren 2018

Bästa medlemmar! "Det var bättre förr" (eller var det det?)

När man blir äldre hemfaller de flesta av oss av nostalgi: "det var bättre förr". Jag känner själv av detta när jag nu är i de äldres skara. Men känner mig rätt ungdomlig när jag spisar jazz på Tuppen i Malmö, Tycho Brahe på sundet eller Charles Dickens. Så nu vill jag titta på några områden i samhället: "förr och nu", för att testa av mina tankar.

HÄLSO- och SJUKVÅRDEN. Det var definitivt bättre förr. Då jag arbetade i Landstinget Blekinge i nästan tjugo år mellan 1974-1993 var det hög klass på tillgänglighet, bemötande och kvalificerad vård. Själv drabbade jag av en skruvkorksskada i höger ben som snabbt fixades till. Inga långa köer, bra personal och god förståelse från politisk sida om när och hur insatser skulle sättas in. Det sparades heller inte på pengar när brister uppstod. Handikapprörelsen hade "guldålder" på den här tiden. Bidragen till handikapprörelsen var de högsta i Sverige efter Stockholms läns landsting. Men på plussidan idag är att forskningen har gjort stora framsteg. Men finns pengar att omsätta forskning i praktisk vård?

SOCIALTJÄNSTEN. Jag tänker då närmast på ekonomiskt bistånd. Barnavården och drogfrågor har gått mig förbi under åren. På 70-talet var det sträng kontroll hur pengar betalades ut. Man tillämpade §§ 12 och 13 på den tiden. § 12 var obligatorisk hjälp till mödrar med barn medan § 13 var frivillig hjälp som användes till män men hjälpen var återbetalningsskyldig. Man betraktade också ekonomiskt bistånd som en tillfällig hjälp, inte ett stöd som man alltid skulle leva på. Idag upplever jag ekonomiskt bistånd som en form som många människor lever på som förtidspension. Jag kan tycka att ett antal åtgärder behöver sättas in från samhällets sida.

BOSTÄDER. Ja, den delen i samhällsservicen har definitivt förbättrats. Är född och uppvuxen i en tvåa med kokvrå, 46 kvm stor. Varje kväll och morgon fick jag fälla upp och ihop en s k tältsäng. Hade ingen vrå för mig själv. Beklagar mig inte, alla kamrater på Pålsjögatan, Föreningsgatan, Stampgatan, Hjälmshultsgatan och Brommagatan hade samma sits. Femton år senare bodde jag i Ronneby i ett gammalt träslott från 1880 på 220 kvm och fem uthus. Snacka om förändring! Så bostadsstandarden har blivit klart bättre.

ARBETE. Det var mycket enklare när jag var i övre tonåren att säga upp sig från ett arbete och nästa dag ha ett nytt arbete. Kvalifikationskraven var betydligt lägre i min ungdom. Realexamen dög gott att få arbete på under 60-talet men jag kände att tiden höll på att rinna ut och det var dags att läsa på för att hänga med och utvecklas. Idag tuffa krav på att få en fot in i arbetslivet. Det politiska "snacket" om "enkla" jobb är enligt min mening bara nys. De jobben försvann österut när Sovjetunionen föll samman.

KAMRATSKAP. I tonåren i Helsingborg var jag delaktig i tre grupper; en i realskolan, en hemma i gatan på Pålsjögatan och en i den religiösa kretsen där jag växte upp. Det var ett rännande varje dag för att underhålla och bevaka sin plats. En härlig tid som inte kommer igen.

RELIGION. Mycket jobbigt i barndomen och tonåren. Min mamma var medlem i Plymouthbröderna, ett udda sällskap som hade USA som ursprung. Min morfar var rallare i USA under fem år och tog religionen med sig hem till Sverige. Allt var strängt förbjudet; inget röka, ingen öl, fick inte vara med i föreningslivet, fick inte ta anställning såvida inte en "broder" i församlingen anställde dig, ingen bio, inget dansande osv, osv. Det är MYCKET BÄTTRE IDAG.

Nils