Välkommen till Neuroförbundet Göteborg!

Neuroförbundet Göteborg är till för att stödja och vägleda dig som har en neurologisk sjukdom/skada. Här finns både kunskap och medmänsklighet som underlättar för dig i din nya livssituation. 

Vi är cirka 1100 medlemmar. Vårt område är Göteborg med omnejd men du som bor längre bort är också välkommen att vara med. Vi erbjuder massor med aktiviteter, både allmänna och diagnosinriktade. 

Vi är till för dig och hoppas kunna hjälpa dig och som medlem hjälper du oss att bli ett starkare kort i opinionsbildningen.

Kunskap gör dig bättre rustad

Ju mer du vet om din diagnos, desto bättre rustad är du att hantera det som den för med sig. Inom Neroförbundet Göteborg finns många olika sätt att nå kunskap. Genom broschyrer, kompendier, böcker, filmer och hemsidor kan du lära dig mer om din diagnos.

Tillsammans med sjukvården och andra anordnar föreningen föredrag, seminarier och konferenser som berör medlemmarnas och anhörigas situation. I studiecirklar och samtal med medmänniskor som haft sin sjukdom eller skada under lång tid kan du få stöd, men även tips och råd som kanske inte finns i informationsmaterialet eller inom vården.

Kunskapen bland de anställda på kansliet är också mycket stor, och i de fall de inte har svaret på en fråga, kan de hänvisa dig vidare.

Som medlem får du Neuroförbundet Göteborgs egen tidning, Kontakten, nio gånger om året. Den ger dig information om våra aktiviteter, samhällsinformation, nyheter om föreningen, tips på kulturevenemang mm.
Sex gånger per år kommer Reflex, Neuroföbundets tidning på riksplanet, med information om bl a neurologiska sjukdomar och skador, om forskning, hjälpmedel, intressepolitiska frågor och personporträtt.

Längst ner på sidan hittar du Neuros broschyr Bli medlem, där hittar du även Neuros broschyr Om oss.

Historik

Grundarna

Neurologi var för femtio år sedan en exklusiv specialitet och MS kallades "sjukdomen som inte finns". De neurologiska sjukdomarna betraktades som obotliga och invalidiserande, och läkarna ansåg att man inte skulle skrämma medborgarna genom att sprida kunskap. De sjuka fanns oftast i sina hem, där de vårdades under stora uppoffringar, och de levde också på kroniker- och ålderdomshem.

I den atmosfären möttes på ett konvalescenthem på Lidingö 1950 tre personer, som alla led av en neurologisk sjukdom: Wilhelm Forsberg, Elna Weström och Carl-Magnus Tropp. De insåg vikten av information på området och startade Sclerosis disseminata sammanslutningen med syftet att upplysa allmänheten om en okänd sjukdom, MS, som i likhet med andra förlamningssjukdomar sällan behandlades.

Det tog inte mer än två år innan Göteborg anslöt sig. Konsul Herman Bursie och hans hustru Ingegerd hade en dotter med MS, Christine. En dag fick de höra talas om föreningen i Stockholm och sökte upp Elna Weström. Så här berättade Ingegerd Bursie:
- Vi hade inte väl kommit in genom dörren, förrän hon sträckte armarna emot oss och sade: 'Nu får ni ta hand om Göteborg!'.
Det var ju inte precis vad vi hade tänkt oss, vi menade bara att bli medlemmar i en redan färdig förening. Men att starta en egen var ju något helt annat.

Trots denna tvekan drog makarna Bursie igång propagandaapparaten, bl a genom att ta kontakt med Göteborgs-Posten och Harry Hjörne. I samband med en artikel, 'Sklerosis-sjuka i Göteborg hjälper forskarna lösa sjukdomens gåta', utgick en kallelse till ett konstituerande sammanträde på Göteborgs Arbetarinstitut den 11 december 1952. Man hade väntat att ca 25 personer skulle komma. Drygt 200 intresserade infann sig!

Till ordförande valdes Herman Bursie och Ingegerd Bursie blev sekreterare. Docent Tore Broman höll vid den tiden på med att bygga upp neurologiska kliniken vid den medicinska högskolan i Göteborg. Han blev föreningens omtyckte förtroendeläkare, stod för den entusiastiska sakkunskapen, drog upp riktlinjerna för MS-föreningen och ställde sina kunskaper till förfogande, både i organisationsarbetet och vid föreningsmötena. MS-föreningen i Göteborg hade fått en flygande start.

Så var det då

Rehabilitering, hjälpmedel, rekreation, attityder, livskvalitet...
Visst har vi kommit en bra bit på vägen!



Hantverk ger resultat

Från början kallade de sig "nöjeskommitté", tjugotalet glada damer med egen förening och styrelse. Så småningom döptes den om till MS-föreningens Sykrets, sedermera NHR-Göteborgs Sykrets, som har och har haft en mycket stor betydelse för NHR-Göteborg. Eller som verksamhetsledaren uttryckt det: "De har dragit in miljoner till föreningen!"

I början gick pengarna till föreningens sommarverksamhet på förhyrda rekreationshem. När Strannegården planerades och togs i bruk ville Sykretsen att pengarna skulle gå dit, och det har de också gjort.



Damerna i Sykretsen träffades en gång i veckan och handarbetade: broderade, stickade, virkade, sydde lapptäcken och gjorde pappersblommor och tennsaker inför årets basarer. Dessa ägde rum på hösten och på våren i olika lokaler: på Valand och Palace Hotell, i S:t Jakobs kyrka på Parkgatan, i Trefaldighetskyrkan på Norra Allégatan och slutligen i NHR-Göteborgs hus.

Inför basarerna bad Sykretsen om tillstånd att få sitta i affärer och på banker med sina alster och sälja lotter på de mest åtråvärda objekten. Där fanns de dagligen på kontorstid i ungefär en vecka på varje ställe och gjorde därmed reklam för såväl alstren och basaren som själva föreningen.



I många år delade Sykretsen också uppgiften med Besöksverksamheten att arrangera de uppskattade månadsträffarna i olika lokaler i stan: Flickläroverkets frukostrum, Landalagården, Forum på Guldheden, Högsbo sjukhus och slutligen på Dalheimers Hus.

Under 15 år, 1981 till 1996, var Brita Esselius administrativt ansvarig för Sykretsen:
Det var mycket arbete med det hela och särskilt inför basarerna. Då var GELBORN-bröderna alltid behjälpliga med en stor lastbil, som kom kvällen innan och körde bord och lådor med varor. Sedan arbetade vi i två dagar med försäljning och lotteriverksamhet. Vi hade också kaffeservering med hembakta kakor och försäljning av kakor.
– Det har alltid varit roligt och en mycket god stämning kamraterna emellan. Var och en visste sin plats, det var samma personer som sålde de fina handarbetena, samma som sålde de stickade varorna, andra kokade alltid kaffe och bredde smörgåsar. Man behövde alltså inte kivas varje gång!

En sommardröm

Redan på tidiga 50-talet arrangerade MS-föreningen i Göteborg semester- och vårdhemsverksamhet för medlemmarna. Det började redan två år efter grundandet, sommaren 1954, då föreningen hyrde ett hus på Särö under augusti månad. Resultatet var så välgörande att man varje sommar fortsatte att hyra på Särö och Billdal. Dessa sommarhem gav förutom rekreation även tillfälle till sjukgymnastik.

Eftersom alla som besökte sommar-hemmen mådde bra av det, drömde MS-föreningen om ett eget rehabiliterings- och rekreationshem. Mycket arbete lades ner på att finna såväl hus som ekonomisk finansiering. Men det dröjde ända till 1967 innan drömmen kunde förverkligas. Det skedde genom en stordonation av "pipkungen" John Johansson1 och hans hustru Dolores. Deras son led av MS och de ville göra något för andra i samma situation.
Gåvobrevet, daterat den 15 november 1967, inleds som följer:
"I syfte att bereda rekreation och rehabilitering för MS-sjuka och andra personer, som lider av likartad organisk nervsjukdom, överlåter undertecknad, John Johansson, Onsala, härmed min fasta egendom Strannegården 161 i Onsala kommun som gåva till MS- föreningen i Göteborg."

Den 8 juni 1968 invigdes anläggningen av donatorn, som var både rörd och glad över att såväl hans egen som MS-föreningens dröm gått i uppfyllelse. Minst lika glada var medlemmarna, som fått sin egen "sommarstuga".