Att ställa diagnosen narkolepsi

För att ställa en säker diagnos vid narkolepsi går undersökande läkare igenom personens sjukhistoria och symtom, kombinerat med sömntest i laboratorium. En person med narkolepsi ska dels somna i REM-sömn inom två, tre minuter, dels göra det minst tre gånger av fem. Blodprov och mätning av orexinhalten i ryggvätskan kan göras när diagnosen är svår att ställa.

Med ett MSLT-test (multipel sömnlatenstest) undersöker man hur fort personen somnar på dagen och om REM-sömn uppträder tidigt, vilket är kännetecknet för narkolepsi. Man undersöker också nattsömnens kvalitet och struktur genom att göra mätningar under en natt (polysomnografi).

Filmens deltagare Harriet Bengtsson:

För att ställa diagnosen gäller det att förstå att det rör sig om narkolepsi. Ibland är det så svårt att man får gå och göra sömnregistreringar på sömnlabb. Där registrerar man patienterna under natten och man gör dagregisteringar, så kallade tupplurstester.

Vederbörande ligger 20 minuter, fem gånger om dagen i ett mörkt rum med alla elektroder på och man ser om hon somnar eller inte. När hon somnar kommer det som är intressant för diagnosen narkolepsi, därför att patienter med narkolepsi börjar med REM-sömn. Vi andra startar med stadium ett, två, tre och fyra. REM-sömnen hos friska individer är slutet på en sömncykel, som ofta är mellan 50–90 minuter. Men en person med narkolepsi börjar sin REM-sömn omedelbart. "REM" står för Rapid Eye Movement, med snabba ögonrörelser, och något som är mycket kännetecknande för den är att muskelspänningen går ner till noll. Det är också förklaringen till kataplexi.

REM-sömn kan hos narkolepsi-patienter även uppstå på dagen, i trevliga, emotionella och känsloladdade situationer. Därför registrerar man dessa patienter under dagen också. Deras sömnaktivitet registreras 20 minuter varannan timme vid fem tillfällen. Diagnostiskt sett ska en person med narkolepsi dels somna i REM-sömn inom två, tre minuter, dels göra det minst tre gånger av fem. Detta i kombination med vad de berättar ger en säker diagnos.

Sakkunnig: Harriet Bengtsson, överläkare vid sömnutredningsavdelningen, Akademiska sjukhuset, Uppsala