Att ställa diagnosen ataxi

Diagnosen ställs med hjälp av sjukdomshistorien, klinisk undersökning, magnetkamera, neurofysiologi och blodprov.

Sjukdomshistorien
Patienten berättar om sina symptom och hur de utvecklats. Ofta rör det sig om koordinationsstörning eller gångstörning.

Klinisk undersökning
Stor vikt läggs vid eventuella undersökningsfynd. Vid ataxi noteras ofta en ryckig, bredspårig gång och ryckiga rörelser vid exempelvis finger-näspekning. Ofta ses också ryckiga ögonrörelser. Artdiagnosen, det vill säga bestämningen av specifik ataxityp och orsak, kan dock vara svår att fastställa.

Undersökning med neurografi

Magnetkamera, neurofysiologi och blodprov
Man kan göra en magnetkameraundersökning (MRT) av hjärnan och titta specifikt på lillhjärnan, men även på ryggmärgen. Man kan också göra neurofysiologiska undersökningar där man med hjälp av elektriska impulser kan se hur väl nervtrådarna leder elektriska signaler. Det finns vissa ärftliga former som kan diagnostiseras med ett blodprov, till exempel Friedreichs ataxi.