Lise Lidbäck tittar på en häst med ett av barnbarnen sitter i knäet (och äter glass). Foto.
"Jag vet av egen och många andras erfarenhet att det går alldeles utmärkt att ha ett aktivt familjeliv med en eller flera funktionsnedsättningar." Foto: Privat.

Föräldraskap på (o)lika villkor

, Jessica Hansson och Lise Lidbäck.

I lördags släppte RFSU och Funktionsrätt Sverige (där Neuro är medlemmar) en rapport: “Föräldraskap på (o)lika villkor - föräldraskap och funktionsnedsättning i dagens Sverige”. En rapport som bygger på intervjuer med personer som har funktionsnedsättning som beskriver sina erfarenheter av att bilda familj och skaffa barn.

Resultatet i rapporten visar att intervjupersonerna menar på att samhället inte är utformat så att personer med funktionsnedsättning ska kunna vara föräldrar. Det tas bland annat upp en hel del diskriminerande upplevelser där funktionsnedsatta förväntas avstå från föräldraskap.

Det handlar om allt från orosanmälningar som görs till socialtjänsten endast baserat på en fysisk funktionsnedsättning, till integritetskränkande samtal från myndigheter där funktionsnedsatta blir ifrågasätta om de verkligen ska skaffa barn.

Känner igen sig

Neuros ordförande Lise Lidbäck känner igen sig i vittnesmålen som framkommer av rapporten:

”Som mamma och mormor med ett omfattande rörelsehinder känner jag igen mycket av det som tas upp i rapporten. Att alltid vara den ”krävande” som tvingade skolan att byta till en tillgänglig lokal för föräldramöten, utvecklingssamtal och luciatåg, var alltid lika jobbigt. Att behöva kämpa för något som andra föräldrar kunde ta som en självklarhet. Detta gick dessutom inte bara ut över mig utan hela min familj. Det är många evenemang genom åren som jag har varit tvungen att avstå."

Även barnen får lida svårt många gånger

"Svårast av allt att hantera har ändå varit kommentarerna och reaktionerna från omgivningen. Att behöva höra ”stackars barn” i kön på ICA eller människors blickar när jag varit ute med familjen i olika sammanhang har också varit väldigt tungt för mina barn. Något rapporten inte tar upp, men som är otroligt viktigt, är att även barnen får lida svårt många gånger. De ska inte behöva försvara mig och mina behov inför andra människor. Det har hänt och det känns fortfarande svårt att tänka på det idag.

Nu när jag blivit mormor till två underbara små flickor, upprepar sig allt igen.

Det är som inget har hänt under de många år som jag varit rullstolsburen. Jag möts av samma blickar och kommentarer. Jag kan inte ta mig in på förskolan på grund av trappor, förskoleaktiviteter sker fortfarande ute i skogen. Lekplatser som inte fungerar för den som använder rullstol. Kort sagt är det fortfarande väldigt svårt för den som har en funktionsnedsättning, vad den än må vara, att kunna utöva ett vanligt familjeliv. Jag har också genom åren kommit i kontakt med många andra som delar mina upplevelser. För det mesta handlar det egentligen om ganska lättlösta problem. Men snåriga regelverk, okunskap, otillräckliga hjälpmedelsbudgetar och inte minst fördomar sätter stopp för utvecklingen.

Jag vet av egen och många andras erfarenhet att det går alldeles utmärkt att ha ett aktivt familjeliv med en eller flera funktionsnedsättningar. Vi behöver bara få de praktiska förutsättningarna för det. Vi måste arbeta mycket mer för ett tolerant samhälle där alla sorters familjer accepteras och kan delta på lika villkor. Det tjänar vi alla på!”

Lise Lidbäck, ordförande i Neuro.