Åsa Strandberg: ”Jag lever mer här och nu”
, Berättat för Alfred Skogberg.
Jag diagnostiserades år 2016 med Parkinsons. Vet inte hur länge jag haft den innan diagnosen. Det jag märkte var att när jag dansade, som jag älskar, så hängde inte vänstersidan med.
Jag hamnade då hos en neurolog som efter en massa tester konstaterade att jag hade Parkinsons sjukdom. Du ser inte på mig att jag har en sjukdom. Jag har än så länge en lindring variant och medicinerar. Jag kan inte säga att jag bröt ihop när jag diagnostiserades men det sätter sig lite på psyket.
Jag har arbetat som förskollärare men har gått i förtidspension eftersom jag inte längre klarar av arbetet. Tål man inte när sexåringarna säger till en ska man inte vara kvar. Min syn på livet har förändrats på så sätt att jag lever mer här och nu.
Man vet ju inte vad morgondagen har att bjuda på. Så jag reser, dansar, åker på kryssning och hittar på en massa saker.
Vad betyder Neuro för dig?
Jag gick med i Neuro för två år sedan och tänkte engagera mig aktivt när jag blev pensionär. Nu är jag ju det och därför tog jag på mig att bli ordförande för lokalföreningen i Enköping-Håbo. Men sedan hoppade den tänkta sekreteraren av och då fick jag ta på mig den rollen också. Arbetet har inte varit enkelt. I min lokalförening har vi 90 medlemmar och medelåldern är nära 70 år.
Vi skulle behöva få in yngre medlemmar i styrelsen så det blir mer fart. Neuro betyder mycket för mig. Genom att engagera sig får man en förståelse för de olika sjukdomarna. Man förstår också att det finns mycket att göra för att underlätta.
Om du fick önska dig något inom neurologins område, vad skulle du önska dig?
Jag skulle önska att politiker var mer insatta. Dessutom är det så olika i olika kommuner. I vissa får man hjälpmedel i andra behöver man betala för dem. Mer pengar behöver även satsas på forskning.