Balettakademiens Neurodans ger livslust i kropp och själ- hör Neuropodden!

Solen lyser in genom den vackra danssalens höga fönster och på det stora solvarma trägolvet rör sig människor koncentrerat och graciöst. Nyss var det en rytmisk poplåt men nu strömmar klassisk musik ur högtalarna här på neurodansen. Det är både stående och sittande människor, med olika neurologiska diagnoser, som här kan dansa utifrån sin egen förmåga. Allt under ledning av danspedagogerna Åsa N. Åström och Jennifer Johannesson från Balettakademien, som turas om att instruera gruppen. Dansövningarna varierar mycket och det byggs kroppspyramider, man skickar kroppsbudskap till varandra och rör sig över salsgolvet i formationer.

När muskler inte fungerar som förr

Danspedagogernas filosofi är att dansen utvecklar hjärnan och kroppens motorik, samtidigt som personerna bygger självförtroende och ökar sin livsglädje. En perfekt modell för personer med olika neurologiska diagnoser, där muskler inte längre fungerar som man var van vid. Eller som de skriver inbjudande:
”Vi arbetar mycket med fantasi, kreativitet, eget uttryck och glädje. Du ska känna dig välkommen i dansens värld, med mjuka rörelser speciellt anpassade för dig som har ett långsammare tempo och behöver vägledning. Vi tränar, rytm, dynamik, koordination.”

Mycket roligare än sjukgymnastik

Efter en halvtimmes dansövningar är det dags för en vätskepåfyllningspaus. En av deltagarna heter Kicki och hon lockades hit av en tidningsannons om neurodansen. Här på Balettakademien fick hon uppleva en ny dimension av livet med sin kropp. Att känna känslan av att kunna röra sig lätt och graciöst, trots att man annars kan känna sig lite klumpig, som så många gör.

- Det är spännande och våra dansinstruktörer är så inspirerande. Det behöver inte vara perfekt utan de får oss att känna en glädje i rörelserna, säger Kicki och fortsätter:

- Jag som flera andra här, har haft mycket sjukgymnastik under livet, som är bra träning på ett annat sätt. Men här rör man sig för att det är roligt och efteråt upptäcker man att man har blivit så pigg, säger hon leende med hela ansiktet.

Ser tydligt deltagarnas lycka

Åsa och Jennifer är danspedagogerna som leder neurodansen här på Balettakademien i Stockholms centrum. De går verkligen in föruppgiften att entusiasmera sina elever. Projektet som Balettakademien driver, kallas danshälsa och en av aktiviteterna är just neurodansen.

För Jennifer är dansen en viktig del av identiteten och så länge hon kan minnas har hon alltid tyckt om att dansa. Jennifer har lett dansträning för alla möjliga grupper av människor och också för personer med Parkinsons sjukdom. Men för henne började denna allmänna neurodans på ett personligt plan.

- Min mamma hade en neurologisk diagnos och hemma testade jag och hon hur dansen kunde förbättra hennes kropp. Det är spännande och kul att se vad dansen kan göra med människor. Det är en helt annan glädje i den här dansgruppen, jämfört med andra, säger hon och fortsätter:

- Fantastiskt att se hur människor blir lyckliga av att röra sig i dans på ett helt nytt sätt och jag vill gärna dela den känslan med andra. Därför vill jag det här, säger Jennifer.

- Vi ser hur flera som känt sig väldigt ensamma i sin diagnos, kommit hit och också hittat ett nytt socialt sammanhang. Ytterligare ett fint resultat av neurodansen.

För både sittande och stående

På Balettakademien har de arrangerat dans specifikt för Parkinsonpatienter under tre år. Då har de fokus på dynamiska rörelser och med rytm och många gåsteg för att motverka frysta, stela kroppslägen, som är ett typiskt Parkinsonsymtom.

- Neurodansen är en utveckling av den och här kan även rullstolsanvändare vara med. De har flera övningar där deltagarna sitter tillsammans i en ring på var sin stol, berättar Åsa. De har byggt en modell där man tillsammans bygger kreativa berättelser med ömsom både graciösa och taktfasta rörelser i de olika dansövningarna, som både är individuella och gemensamma på dansgolvet.

- Här är det ok att se ut precis som man gör, det stärker vars och ens självbild väldigt starkt att få utrycka känslor i dansrörelser. Man känner sig stolt och vacker som ett viktigt resultat, menar Åsa.

Helt efter egen förmåga

Att det händer något i kroppen när vi rör oss dansant, är Åsa och Jennifer övertygade om. Det ser de hos andra och i sig själva hävdar Åsa:

- Det går inte att förklara med ord vad som händer i ens inre genom dansen. Man måste uppleva det själv. Det sätter igång känslor och dynamik och bara det här med att vara i ett sammanhang är en stor del, säger Åsa.

- Var och en gör efter egen förmåga och så vi ser varandra och varandras rörelser och det blir bra, hävdar hon.

Mycket hjärnaktivitet i dans

Det handlar också om att motivera varandra, att vara lite mer modig än man kanske annars är.

- Vi använder också rösten och tillsammans skapar vi något kreativt vackert på golvet, säger Åsa. Hon berättar om en egen uppväxt där dansen blev en räddning.

- Jag har inte haft det så lätt med ord under uppväxten och i skolan blev man fast i en form. Det handlade så mycket om hjärnan. Därför blev det viktigt för mig att uttrycka mig genom kroppen i dansen, för då kan jag beskriva och formulera vad jag känner.

- I den gemensamma dansen, som här på Neurodansen, lär man känna sig själv och varandra på ett annat sätt än att bara prata.

- Och det här med dansens inverkan på vårt inre har börjat beforskas och man har börjat se bevis för vad som faktiskt händer också i hjärnan vid dans. Det är superhäftigt tycker jag, säger Åsa.

Dansrörelser minskar ständiga smärtan

Annika är en annan av deltagarna och hon pustar ut i vätskepausen. Att hon njuter syns tydligt:

- Om jag säger så här; när man lever med mer eller mindre ständig smärta i kroppen, men får röra sig i glädje, gör stor skillnad. Det är mycket roligare än att träna i en roddmaskin. Här i dansen bygger man också muskelstyrka, kondition och tränar balans och smidighet utan att tänka på det så mycket. Det är toppen, berättar hon entusiastiskt.

- Det är roliga övningar i en vacker lokal med vacker musik och man lockas att göra rörelser med kroppen, som egentligen kan vara smärtsamma för mig. Men endorfinerna som skapas, gör att smärtan minskar och vi skrattar mycket tillsammans, ibland så att tårarna rinner och det betyder mycket för hälsan.

- Ibland får jag ont på kvällarna efter den här dansträningen, men det är ändå värt glädjen att få vara här och dansa och känna och leka att man är balettdansös för en stund, skrattar Annika lyckligt.

Text, podcast-reportage & foto: Håkan Sjunnesson / Neuro.

 Foto: Håkan Sjunnesson