Kan parkinsonvården bli jämlik?
Att vården och behandlingen av parkinsonpatienter är ojämlik har konstaterats i årtionden. Näst bäst efter att göra vården jämlik, är att stärka patienternas egna kunskap för att åtminstone egenvården ska bli bättre för varje individ. Neurologi i Sverige rapporterar från ett Riksdagsseminarium.
– Kunniga och proaktiva patienter, mår bättre och kostar mindre, säger Sara Riggare, forskare, som själv har Parkinsons sjukdom, som nyligen slutfört en studie i ämnet.
Sara Riggares studie handlar om vad en patientutbildning över zoom på tre veckor kan betyda. Vid riksdagsseminariet visar hon upp ett diagram över kunskap och självbestämmande. Bäst mår de patienter med högt på självbestämmade-skalan (som innebär ungefär proaktivitet) och högt på kunskaps-skalan, sämst mår de som har både låg kunskap och lågt självbestämmande.
Enligt nationella riktlinjer ska en diagnostiserad parkinsonpatient få träffa en specialist två gånger per år. I verkligheten har endast 60 procent av de 23 000 människor med Parkinsons, ett möte per år, med stora skillnader mellan regionerna I Region Stockholm och Gotland, får 69 procent ett årligt återbesök, tätt följt av Region Västernorrland, Jönköping och Dalarna. Sämst till ligger Region Värmland, Jämtland, Gävleborg och Kronoberg.
Även när det kommer till behandling består bilden av en ojämlik vård. Per Odin, professor vid Lunds universitet och neurolog på Skånes universitetssjukhus, gav en tydlig genomgång av befintlig behandling och vilka patientgrupper som har tillgång till vilken behandling. De nya avancerade terapierna ges i huvudsak till yngre, välutbildade patienter och tillgången generellt på avancerad terapi varierar stort i landet.