Jag sörjer min självständighet
, Johanna Norrgård
På mindre än fem år har mitt liv förändrats fullständigt. Då var jag en hårt arbetande karriärkvinna med massor av energi och en extremt aktiv fritid. Nu är jag en trött kvinna med begränsad gångförmåga, som inte längre kör bil. En kvinna som spenderar nästan all sin tid hemma i sitt lilla hus, lyssnande på poddar och fejande mellan vilopauserna.
När jag läser igenom vad jag skrivit tidigare låter det ju väldigt sorgligt. Och visst är det en sorg att bli sjuk. Mest sörjer jag min självständighet, förmågan att promenera långa sträckor och att kunna jobba.
Lever här och nu - med min MS
Trots det tycker jag att livet är härligt. Jag har alltid varit en positiv person. Jag är social, älskar upplevelser av alla de slag och allt som är vackert eller härligt gör mig lycklig. Jag inser nu vilken fantastisk gåva det är att ha begåvats med ett soligt sinne. Jag är på ständig jakt efter solglimtar och lever här och nu. Det är nog mitt bästa råd. Träna på att glädjas över vardagen och det lilla. Det är där livet sker. Mina barn är min glädje och stolthet. De får mig att kämpa vidare, varje dag. Jag är djupt tacksam för min familj och mina vänner och har ett fantastiskt stöd.
Har fått anpassa mig till diagnosen
Jag tvingas anpassa mitt liv efter min MS men vägrar sluta leva och göra det jag älskar. Jag ser fortfarande alla dotterns matcher, jag fikar med vänner och jag ställer till med kalas och middagar trots att det kostar på. Jag har sedan en tid tillbaka en instagramsida som handlar om MS (@johanna_med_spms) där jag delar med mig av min vardag och mina funderingar.
Att uttrycka mig i skrift kring min sjukdom hjälper mig och jag tror att det är viktigt att vi vågar dela med oss för att öka kunskapen kring MS som ju är en sjukdom som tar sig så olika uttryck.